Hej hej hejsan
Jag, Rasmus och Lovisa är ute och går. På avstånd ser jag att vi får möte av en kille med barnvagn och hund. Jag börjar låtsasprata med Rasmus, grimarserar mot Lovisa som skrattar. Pulsen rusar. Jag låtsas som att jag har fullt upp. Förbereder mig på vårt möte, och han närmar sig. Han har snabba och bestämda steg. Shit! tänker jag. Hur gör man nu. Jag är ju inte van vid detta. I stan stirrade man ju ner i marken när man mötte någon. Men nu är vi ju i Barnarp. Hmm. Jag studerar Rasmus, för nu kommer han, och det hela är över på någon sekund:
Rasmus: Hej hej! (igenkännande)
Mötet: Hejsan
Jag Säger inget, jag bara observerar. Nu är det över:
Jag: Kännde du honom?
Rasmus: Nej vadå?
Jag: Det verkade så
Rasmus: Men det är så här i Barnarp. Trevligt liksom.
Nu vet jag hur man gör här, man låtsas helt enkelt att man känner personen. "Hej, vi kanske inte känner varandra, men vi bor båda i Barnarp, vi tror båda på Barnarp, vi har båda vinröda overaller. Därför hejar vi glatt och igenkännande, för vårt kära Barnarps skull.
Du ringade in Barnarp rätt bra! Mysigt och skönt och alla "känner" varandra! Precis som det ska vara! :) hihi.. kul att ni trivs. Saknar er här hemma iaf! kram kram kram kram kram från Lillgatan
Du är en tomte =)